livetflyttarin

Jag lyssnar på random musik som dyker upp på Youtube och drömmer om vackra saker. Dagen var bra, jag jobbade med Frida, som jag verkligen har börjat tycka om att jobba med. Ska nästan bli lite tråkigt att vara ledig en månad, men samtidigt skönt.

På dramat idag hände helt sjuka saker. Vi körde improvisationsövningar och hade jättekul när någon fick idén att vi skulle gå runt på skolan, utklädda, och skrämma skiten ur folk. Så det gjorde vi. Vi låtsades vara turister och turades om att vara guider. Guidningen gick ut på att man skulle ljuga om allt man såg. Vi var jättefula och helt galna. Vi gick in i lärarnas fikarum och var taskiga som baaaara den. Vi sa att de fick betalt för att äta och att eftersom de var lärare så behövde de lite finare mat än alla andra. De filmade oss. Jag bara väntar på att dyka upp på Facebook i Snusmumriks hatt och gubbväst.

Först efteråt som det smälte in hur mycket vi skämt ut oss. Jag vågade inte käka i matsalen, där jag och en tjej från turism sprungit förbi för att "golvet var giftigt". Så jag drog till stan och käkade på Subway istället. HAHAHA. Sjukt vad mycket jag kan göra när jag går in i en roll, men när jag är mig själv så vågar jag ingenting.

En random låt jag lyssnar på. Digga den eller förgås.



Mitt humör:

Hahahahahahahahaha så himla sjukt. Jag skrev först ett jättedeppigt inlägg som lät jättebittert. Så jag bestämde mig för att skriva nåt lättsamt som tillägg. Jag började skriva helt random det första jag kom att tänka på och det här blev resultatet. Jag raderade allt annat jag skrev, det här förtjänar ett eget inlägg. Hahahaha!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var en gång en korvgubbe. Den här korvgubben älskade maskrosor, ja, han älskade dem mer än han älskade korv. Folk som kände till honom brukade reta honom och säga att han hade en maskros-fetish, stackars gubbe. Det var oftast små mesiga skolpojkar som brukade säga så, fast det egentligen var de som kom och köpte korv när ingen såg på. Nu undrar ni kanske vad i hela friden alla ord står för och vad gubben egentligen sålde, men jag lovar er att det var vanlig korv med bröd. Med ketchup och senap på. Det var bara så att pojkarna var överdrivet fixerade på grund av att deras farsa hette Freud.

En dag när korvgubben hade jobbat klart och var på väg hem på sin lila-randiga cykel råkade han köra vilse. Korvgubben blev lite orolig och kollade stressat på sin klocka. Den var kvart i sju och han behövde komma hem så att han kunde stryka sina blommiga gardiner. Han skulle ju få gäster dagen därpå, och då ville han täcka sina smutsiga fönster. Han fortsatte trampa, övertygad om att han skulle känna igen sig förr eller senare, när det största, vackraste, gulaste, smörigaste, mest lockande maskrosfält han sett i hela sitt liv dök upp, som en gul, smörstinkande blixt från klar himmel. Korvgubben stannade upp och stirrade på ängen som bredde ut sig framför honom. Med ett tjut kastade han cykeln och alla korvar och ketchupflaskor och metallstänger åt sidan och sprang mot de svajande blommorna. Han skrattade, han dansade, han tog av sig sin kavaj och sparkade av sig båda skorna och spottade ut snuset med tårarna strömmande nedför kinderna. När han kom fram till randen av fältet stannade han upp, rädd för att beträda ängen, som om den inte var verklig utan skulle försvinna om han rörde vid den.

Medan han stod och tog in den överväldigande synen av maskrosor hörde han plötsligt röster bakom sig. Han spetsade öronen med sin egenhändigt gjorda öronspetsare för att höra vad det var för något. Döm om hans fasa när han insåg att det var hans tortyrälskande, hånflinande barnmobbare som skrek bakom honom. De skrattade så mycket att snoret rann och en av killarna trodde att han var fem månader gammal igen och använde blöja. De ropade med sina hesa åsneröster:
"Har du fått spader? Tänker du hoppa ner i smöret? HAHA!"
Gubben såg på maskrosorna med förvirrade ögon som inte kunde se klart. Hans älskade maskrosor, kallade de dem för smör? Gubben kände hur glädjetårarna gick igenom en identitetskris och återvände till ursprungspunkten och började leka sorg. Han hade inte insett att det var smör han såg. Han trodde det var maskrosor. Men när pojkarna hånade honom på det där sättet så tänkte han att jo, det var nog smör det här. Och nog var det väl det han ville ha. Han var inte längre en blomstergud, han var ett fetto. Gubben satte sig på marken och grät medan pojkarna tog hans korvar och hans senap och ketchup och studsade iväg, med ryggsäckarna fulla av sten som de kastade efter folk de träffade på.

När gubben grät som mest och skymningen började lägga sig över fältet så började det susa. Först verkade det komma från väster, sen från öster, sen fanns det plötsligt överallt och gubben kunde inte länge låtsas som om ingenting. Han tittade upp och såg framför sig någon som hade sett många gånger tidigare.

Det var Gandalf.

Gandalf tittade på honom med leende ögon och svepte undan sitt vita hår från det kantiga ansiktet. Med en röst fylld av medkänsla och omsorg sade han, samtidigt som han böjde sig ner mot korvgubben:
"Gråter du över smör?"
Korvgubben nickade skamset, hulkade till och började gråta högljutt igen.
Gandalf skakade otåligt på huvudet och slog honom lätt på axeln med käppen.
"Du, jag vet hur det känns. Man tror att man har något och sen visar det sig att det inte är där. Det känns som att det gled ut händerna på en innan man ens fick det. Jag kände likadant när jag föll ner i Morias gruva tillsammans med den där balrogen. Jag hade alltid önskat mig en piska. Redan som barn bönade jag och bad om en piska, men gudarna vägrade ge mig en. Förstod du vilken ångest jag fick när balrogen föll från berget utan mig, med piskan i handen? Jag ville ju ha den. Jag föll ju ner med flit! Ja, för ett tag var jag helt apatisk. Men helt plötsligt insåg jag en dag (eller var det natt? jag ser ju bara vitt med allt det här löshåret) att jag kanske inte kunde få en piska, men jag kunde få en stav. Vad är skillnaden? Man kan slå folk med dem, de har samma effekt. Man kan inte åstadkomma lika häftiga sår med en stav men vad fan, den här skapar ju blixtar!
Så var inte ledsen. Tänk efter: vad är fel med smör? Bara för att ordet smör har en dålig klang betyder det inte att det är dåligt. Smör skapar så mycket nytta i världen. Se bara på stekpannorna!"

Korvgubben såg på Gandalf med en koncentrerad min. Han vände ansiktet mot smörfältet och såg hur smörvågorna guppade fram och tillbaka. Och helt plötsligt var det som om en förtrollningen släppte: han såg på smöret och kände kärleken komma tillbaka. Visst, det var smör, inte maskrosor. Visst, maskrosor lät bättre. Men när han tänkte efter så insåg han att om han fick välja mellan smör och maskrosor så skulle han välja smör. Han skulle aldrig kunna äta maskrosor, bara titta och lukta på dem, och det kunde han ju göra med smör också! Hans hjärta slog ett dubbelslag, han kastade sig i famnen på Gandalf och gav honom en stor, blöt puss innan han kastade sig i smöret. Han simmade fram och tillbaka med stora simtag medan Gandalf såg på honom och skrattade muntert.
"Ja, det var ju för väl", skrattade Gandalf och skakade på huvudet. "Ledsna korvgubbar är ju inget man vill ha. Här har vi en go göbbe, äntligen. Jag orkar inte med fler orakade surpuppor som går runt på stan med svartmålade korvar och lådor på magen medan jag letar efter dynamit. De distraherar mig något enormt."

Gandalf lyfte på hatten åt korvgubben och gick långsamt mot solnedgången i väster, medan korvgubben simmade runt i smöret och njöt av friheten. Inga gardiner blev strukna den kvällen, och inga gäster hälsade på heller. Istället bjöd korvgubben Gandalf på en öl på krogen och sjöng visor för honom tills den gamle trollkarlen smälte. Och småpojkarna, ja, de fick leva på socialbidrag och isterband resten av livet medan deras offer levde och frodades. Precis som det ska vara i riktiga sagor.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Severely early. Klockan är åtta och jag sitter här i pyjamas. Det här är en riktig bad hair day. För det första måste jag klippa mig, för det andra ska jag inte klippa luggen utan håller på att spara ut den. Luggar är dryga, men ack så fina så länge de varar.



Jag bokade körlektioner idag, så nu ska jag börja köra igen. Finally. Insåg idag när jag fick lönebeskedet att jag inte behöver oroa mig för att inte ha råd. Det är helt underbart, att slippa oroa mig för den saken. Nästa månad är jag förresten ledig från städningen, najs. :)

Vi fick tårta på svenskan idag, det var också najs! Moa fyllde år och tog med en tårta. Det var typ höjdpunkten på dagen, haha.

Nej men jag vet inte. Ibland är dagar tråkiga utan att vara dåliga för det. Det hände inget speciellt idag men det var ingen dålig dag för det.

Inatt drömde jag om att jag kunde flyga. Jag vet att många brukar drömma sånt men jag har liksom aldrig gjort det. Egentligen flög jag väl inte heller, helt ärligt. Jag drömde att jag stod högst upp på en brant skidbacke som var täckt av lila snörök. Musik gick igång och jag började åka, men jag åkte inte bara ner utan gjorde värsta freestyle-numret (jag vet inte riktigt vad det heter, det där när man gör volter och stajlar med skidor eller snowboard, men ni fattar vad jag menar). Helt plötsligt så gjorde jag något så att jag började spinna så mycket att jag vann över gravitationen och flög en stund. Samtidigt så spelades en blandning av de här låtarna:



och



Heeeelt normalt med tanke på att jag sett Rasmus på luffen EN (1) (!) gång i mitt liv när jag var mindre, och sett Fantomen på operan två gånger. Men mitt undermedvetna måste förknippa dem med frihet på något sätt, jag vet inte.

Jag borde kanske skaffa en blogg där jag samlar alla mina drömmar eller nåt? Haha, det vore rätt kul. Ska fundera på det.

Godnatt nu. Jaa, godnatt. Helt sjukt, klockan är 20:37. Men joorå!

Att jag kan vara så här seg, det är inte klokt. Jag har i stort sett gått runt i pyjamas hela helgen. Jag sa att jag skulle plugga i helgen, men ja, det blev ju inte riktigt av...

Nej, det har inte hänt nånting egentligen. Jag sitter just nu och är lite less på att alla ska bråka hela tiden. Fattar inte det charmiga med det liksom.

Jag försöker läsa ut en bok som jag började på igår. Saken är den att jag måste lämna tillbaka den till biblioteket men jag har knappt börjat på den. Så jag ska försöka läsa klart den idag och imorgon. Art Objects heter den och är skriven av Jeanette Winterson. Så klart. Den handlar om vad som är konst. Haha. Jaa. Typiskt mig.

Men den har fått mig att tänka. Fått mig att tänka på hur jag använder min tid egentligen. Det känns som att jag slarvar bort dagarna med att göra ingenting. Det är skolans fel mest. Men egentligen, behöver jag Facebook? Behöver jag Twitter och Tumblr och måste jag blogga? På ett sätt känner jag att jag måste, annars skulle jag inte ha någon kontakt med människor, men tänk om jag kunde använda den tiden till saker som jag verkligen vill göra? Jag håller fortfarande på att fundera på det där, så jag har inget svar på frågan än, hehe.

Skola imorgon igen. Något som tar upp väldigt mycket av min tid, fast jag inte vill. Men bara 7 månader kvar minus lovdagar. Jag får bita ihop.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"It has teeth, art, and a way of cutting through to the soft parts untried." - Jeanette Winterson

Haha, varför är det bara jag som går och blir kär i alla idol-deltagare hela tiden? Bara jag som är lättköpt. Har man musikskills så har man mig tydligen. (hahaha jag är flummig nu, eeeh, jo men just så är det ju, haha)

Nu är det Robins tur. Jag älskar den här låten, trodde att han skulle döda den, men det blev ju såå bra. Så ursäkta mig, nu ska jag drunkna i hans röst. Hejdå.

Hahahaha! Sister Khadiiidje gör det igen!

Den här dagen har varit fylld av massa nya och spännande saker. Jag känner mig fett pepp på livet och allt. Aspepp! :D

I skolan så såg vi på en film på geografin som handlade om is. Det var en sån där film som brukar visas på Discovery Channel. Ni vet, häftiga kameravinklar, musik i bakgrunden och sköna röster. Inte en sån där lågstadiefilm. (Hahaha, jag kommer ihåg den där filmen vi såg i sjuan när det visades en karta och en tant sa "det som inte är vatten, det är land. NÄHÄ.) Killen som snackade hade värsta sexiga irländska (antar jag) dialekten. Men sorry, det har inget med saken att göra, jag kan bara inte hålla mig till ämnet.
I ALLA FALL. Så de pratade om is och hur det påverkar världen och klimatet och grejer. Och jag fick värsta uppenbarelsen. Alltså jag kan inte förklara, men jag tänkte på grejer som jag tänkt på ett bra tag och kom fram till en sak. DET HADE INTE ETT PISS MED IS ATT GÖRA MEN ISEN INSPIRERADE MIG OKEJ. Så nu har jag fått svar på mina existentiella frågor och är gladare med livet.

Och is är verkligen fint. Kattis sa att filmen var som porr för geologer, men alltså det var den typ för mig med. MASSA IS!!! FIN IS!!! JAG VILL VARA VID ISEN!!! JAG VILL KÄNNA PÅ ISEN, JAG VILL GÅ PÅ ISEN, JAG VILL HA IIIIS! Kolla på såna här bilder bara.

(Källa)


(Källa)


(Källa)


(Källa)


Är de inte fina?

Jag har städat med Frida idag, och vi hade skitkul. Igår var det kul att städa, idag var det kul att städa. Något har hänt i mitt liv alltså. Kan inte komma på vad.
Först städade vi några trapphus, sen kom en tant och gnällde på bostadsrättsföreningen för att de inte ger oss bättre städredskap. Vilket i och för sig är sant. Men hon gnällde i typ en halvtimme så vi förlorade massa tid. Sen efter det blev vi sugna på Cola och drog hem till Frida. Det blev lite kladdkaka och rulltårta och grejer också. Vi satt och snackade en halvtimme till och sen jobbade vi klart. Jag blev klar för en timme sen. Hahaha. Vår arbetsmoral är så hög! Men whatever, vi bestämmer ju våra arbetstider själv.

Imorgon är det fredag! Woho! Typ den värsta dagen i skolan. Nej, det är tisdagar. Men fredagar är inte roliga. Det är dramats fel. Jag hatar drama. Inte själva ämnet men jag är för blyg så det ger mig bara massa ångest. Sen har jag en feeeet håltimma innan jag har en kort-kort föreläsning om islam. Så inte värt det. Det är ju fredag, man vill hem så fort som möjligt.

Men jaa. Vet inte vad som händer imorgon. Om någon är pepp på att göra något så säg till. Annars ska jag bara sitta och se på idol. Laila har fött en unge förresten. För er som bryr er.

Påminn mig om att jag ska lyssna på den här nästa gång jag är förbannad. Så himla mycket awesome ilska i en låt.

Vet ni, jag gillar känslor. Mina egna då. Andras känslor kan jag ha lite svårt för om de är negativa och riktade mot mig, annars gillar jag dem också. Men ibland känner jag för många känslor av motsatt sort samtidigt så min hjärna hinner inte riktigt med. Det är så det står till med mig just nu.

Jag var på Biotopia på studiebesök med klassen idag. Vi fick titta på stenar och lista ut vilket mineral som var vad och sånt, väldigt intressant faktiskt. Och nu låter jag som en nöööörd. Men stenar är intressanta. Faktiskt.

Jag stack hem sen för att jobba. Det bästa med de dagar när jag städar är att jag behöver göda mig själv som en gris för annars blir man så himla trött när man jobbar. Och idag har jag verkligen gött mig själv. Så jag blev inte trött på jobbet, och för första gången var det kul, på riktigt kul!
Men det kanske beror på att vi jobbade tillsammans alla tre idag. Det blev liksom Lite Roligare, Lite Bättre.

Ja, fast jag är lite arg också. På någon som säkert inte läser bloggen. På människor i allmänhet. På folk som seriöst tror att de har något sorts moraliskt ansvar för andra människors liv. Herregud. Jag orkar inte töntfaktorn som de människorna får. 5 poäng av 5 möjliga, varsågod.

Imorgon ska jag jobba igen. Hujedamig vad awesome, någon kommer få fett med pengar nästa månad. Passar bra till advent. Alltså fattar ni eller!!! Det är advent om lite mer än en månad! Det var ju sommar nyss! Varför går hösten så fort för? Jag vill hinna se mer löv, hinna bli trött på hösten, precis som jag efter ett tag blir trött på sommaren, våren och vintern. Men jag vill ha mer höst, mer färgade löv på marken, gärna i två månader till. Men det lär ju bara vara en sisådär två veckor kvar tills träden är nakna och fula och jag börjar längta efter snö.

"Idiot: Medlem av ett stort och mäktigt släkte, vars inflytande på mänskliga angelägenheter alltid varit starkt och dominerande. Idiotens verksamhet håller sig inte inom ett visst begränsat område av tankar och handlingar utan "genomtränger och reglerar det hela". Han får alltid säga sista ordet; hans beslut är obestridliga. Han bestämmer vad man ska tänka och tycka, dikterar språkets regler och blockerar människors handlingsfrihet."
- Ambrose Bierce

Word.

Kaos! Kaos! Kaos!

Nej, det var inget, jag var bara i skolan idag och det var rätt coolt. Är äntligen frisk. Nä, egentligen inte, men jag mår inte dåligt och kan prata. Så idag träffade jag Viggo igen, long time!

En sak som stör mig just nu med min kropp som ska vara så dryg hela tiden är att jag har ont i halva ansiktet. Det är typ örat/käken/ögat/en tand. Imorgon ska jag väl ringa läkaren. Om jag kommer ihåg det. Om jag pallar. Jag och telefoner har lite av den här relationen:



Det roligaste som hände idag hände på klassrådet. Vi snackade om studenten och hur vi skulle få tag i ett billigt flak. Vår klassföreståndare sa att vi skulle ligga med bönder. "Ni får ligga med bönder, allihop!" Sen lade Adrian upp protokollet på Facebook. Haha.
Någon bonde som läser det här? Inte? Hör inte av dig om du inte har flak eller är väldigt snygg.

Imogen Heap har släppt två nya singlar, Neglected Space och Minds Without Fear. Har inte lyssnat på den sista än, men Neglected Space är så himla fin, precis som jag visste att den skulle vara. Fick gåshud och grät när jag lyssnade på den. Då vet man att låten är bra.



"I'm a story in the morning,
and you're the author.
So pour out your masterpiece."

Inget klipp med bättre kvalitet har kommit upp än, men jag lägger upp den här än så länge. Alltså. Shit vad hon är bra. Fattar inte att hon kan vara så blyg och sen gå upp på scenen och äga den.



Bagge är för skön. "Hade jag haft en blombukett så hade jag gett den till dig, nu har jag inte det - jo det har jag förresten, jag har en banan här, den kan du få av mig, varsågod. "

Jag borde göra om det här till en sjukdomsblogg, för det är så mitt liv ser ut just nu. Jag har varit sjuk i en vecka nu och det blir inte bättre. Det är mest halsen som krånglar. Igår hade jag tappat rösten helt. Jag och Frida jobbade (jaa, jag jobbar ändå) och jag kunde inte prata med henne. Kände mig dum.

Idag tänkte jag att jag ändå var tvungen att åka till skolan för att ge Viggo hennes nycklar och matkuponger. Jag fick skjuts in, gav Viggo hennes grejer, fick skjuts tillbaka till stan igen och tog bussen hem därifrån. Jag dog. Jag gick och lade mig och sov fem timmar. Mitt på dan? Jag får i och för sig ingen sömn på nätterna på grund av rethostan, men ändå.

Joråsatteeeh. Jag har väl inte gjort något vettigt. Har kollat runt på hur högskoleutbildningar funkar. Nu kan jag det. Varför lär man sig inte sånt i gymnasiet? Är inte det väldigt viktigt ändå?

Det enda som händer imorgon är att det är Idol. Allt jag kommer på. Och att jag verkligen måste plugga, herregud. Jag har pluggat varje dag fast jag varit sjuk, men idag sov jag istället. Dessutom behöver jag fråga Åsa massa frågor och jag känner mig så dum, för hittills har jag mejlat henne varje vecka. Hon måste tycka att jag är helt efterbliven.

Mariah Carey är så gullig.

... om man kommenterar ett klipp på youtube med 1,7 miljoner visningar, och det tretton timmar senare är det mest gillade inlägget, räknas man som kändis då?

Jag bara undrar.

There are bruna saker in front of me. De kallas muffins och de är väldigt goda, kan jag berätta för er. Väldigt goda.

Idag har jag de facto pluggat. Suttit här vid datorn och gjort massa grejer som jag egentligen borde ha gjort i skolan. Jeremiah hoppade in i mitt rum och ville sälja muffins till mig för tio spänn, så de har jag mumsat på. Och jag har sett en dokumentär som heter For The Bible Tells Me So. Jettefin den. Önskar att jag sett den tidigare.

Tog en promenad med Noomi och såg på solnedgången. Ser tråkigt ut på bild, såklart.



Noomi blev gul. Ehehehehe.



Jag ska inte till skolan imorgon heller. Min hals gör fortfarande ont och ibland vill jag bara gråta för att jag är så trött på att hosta. Mina lungor pallar inte. Det smakade blod i munnen när jag hostade förut, blev lite rädd. Men med massa halstabletter och ibuprofen överlever jag förhoppningsvis.

Kate Nash – Nicest Thing

Hej! Hoppas ni mår bra, till skillnad från mig. Min hals är helt fucked up. Det gör ont att prata och det gör ont att svälja. När jag sväljer försöker jag göra det lättare genom att göra konstiga rörelser med huvudet, så jag ser ut lite som en struts.

Tre dagar sen jag bloggade. Jag tänkte att jag inte skulle blogga innan jag var klar med designen, men där fick jag tji, det kommer ju ta typ en vecka innan jag är klar. (Kan man säga "där fick jag tji"? Låter skumt.)

Så, vad har hänt? Jo, i fredags åkte jag hem till Lisa. Vi tog en lång promenad till ICA, fram och tillbaka några gånger. Vi bakade en skitgod kladdkaka med massa dumlekolor i (det var ju kladdkakans dag ju!). Vi åt tacos. Vi såg på Idol och käkade, förutom kladdkaka, en massa chips och godis. Roshanna åkte ut och vi vart nöjda. Vi hade skoj!

Igår smsade Viggo mig medan jag jobbade och frågade om jag ville gå på bio. Sagt som gjort, vi åkte till stan på kvällen och såg Colombiana. Den var asbra! Jag brukar tycka att action-filmer är kul, men den här var mer än kul! Över mina förväntningar. Se den!



När jag kom hem igår så stod jag utanför huset och kollade på stjärnorna. Keep in mind att jag just sett en actionrulle som handlar om en yrkesmördare som är fett läskig. Helt plötsligt hör jag en kille bakom mig som säger: "Jag ska visa dig hur man gör." Jag vände mig om och såg tre killar som var typ...tolv kanske? När de såg mig blev de tysta. Jag frågade vad de gjorde, och en kille sa: "Vi väntar på en kompis." Aha ja. Halvt gömda bakom garaget, nära vår cykelställning? My ass.
Jag gick in, var överdrivet dramatisk och sa: "Det är några skumma killar här utanför, gå dit!" Mina päron gick ut men de hade sprungit sin väg. Sen kom de tillbaka men då jagade mamma bort dem igen.
Dumma pojkar. Skaffa er ett liv.

Jag ska inte till skolan imorgon. Mår inte bra och är inte pepp. Har halkat efter nåt enormt nu senaste veckan, och då blir det så att jag bara lägger av med att ens försöka hinna ikapp. Det suger.

Jag städade mitt skrivbord idag. Kolla så fint. Fråga mig inte om det där dockhuvudet förresten. Det är Rebeckas gamla sminkdocka som hon fick när hon var sju och inte pallat slänga än.



BULLAR. BULLAAAAAAAR.



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"A smile, a look, mixed with some love, are the best way to communicate."

- Bradost. En smart kille.

Das blogg might be under das refix nu ett tag. (Om jag känner mig själv: ett väldigt långt tag. )

Om den ser konstig ut så är det inte så det ska vara alltså. Det kan även hända att jag använder det som en ursäkt för att ni ska tro att det bara blivit ett fel och att den inte är såhär ful egentligen. Man vet aldrig.

Dagen idag var ÄNTLIGEN en knäpp dag. Jag har saknat såna dagar.

Först var jag i skolan och trodde jag skulle dö för att det var så meningslöst att vara där. Så efter textkommunikationen så drog jag till stan och träffade Vicki. Det var askul! Vi gick på dejt vid Fyrisån. Haha det kändes så, för vi frågade varandra "lära känna-frågor", typ "vad är ditt favoritämne i skolan". Sen ville jag ha godis så vi drog till ICA. Men då ändrade vi oss och köpte wienerbröd och choklad istället.

Sen satt vi utanför Åhléns vid en telefonkiosk. På marken. Precis som alla emos gör. Vi blev hyper på allt socker och allt blev helt galet. Typ, satt med våra huvtröjor på och glodde på folk för att se om de tittade på oss. Och Vicki gjorde konstiga saker med sina tummar xD

Helt plötsligt gick massa människor på en lång rad. Vi ba "vi hakar på!", så vi sprang efter och gick med. Typ 20 pers som gick genom stan, in genom butiker, på en lång rad. Folk glodde på oss. En kvinna kom fram till mig och frågade var vi var ifrån, jag ba "jag vet inte, vi bildade ett led bara". Sen insåg jag att vi visst hade kört följa John. Äh, men asså, vem bryr sig om IQ. Det var kul i alla fall. :D

Skjut.



Nu ska jag typ sova snart. Klockan är halv sju. Jaa. Jag ska upp klockan fem för att jag ska övningsköra klockan sju. Åh herrejösses, imorn kan bli en dryg dag. Jag har redan bestämt mig för att skolka från fotot. Jag ska liksom upp tidigt, köra bil, ha tre (fyra?) lektioner på rad utan riktiga raster, lektioner där jag inte gjort det jag ska. Sen ska jag dra hem innan fotot börjar och jobba. Jag kommer typ gå och lägga mig tidigast halv tio. 15 timmar mentalt arbete i sträck. Håll tummarna för mig.

Idag har inte varit en rolig dag. Enda anledningen till att jag stannade hela dagen var för att jag behövde fråga en lärare en fråga, och vi hade inte honom förrän sista lektionen. Sen hade jag massa läskiga moments under dagen som bestod av plötslig gåshud. Ba BOOM massa gåshud. Försvann. Sen BOOM igen. Mycket obehagligt. Sen kan jag meddela världen att mitt öra inte bara har dova knäppningar för sig på kvällar och när mitt huvud är svullet, utan nu för tiden har fuffens för sig även när jag gör basics som att svälja, och då ska det dessutom vara lite extra mwahahaha-igt och knäpper HÖGT. Som fingrar knäpper.

Jag borde göra fler styckeindelningar.

Nu sitter jag vid mitt skrivbord och ska göra svenskauppsatsen som inte kommer vara klar i tid, that's for sure. Jag har precis druckit te och lyssnar på vacker musik à la Snow Patrol. Snow Patrol – Crack The Shutters



Jag och mamma snackade nyss om något som jag tänkt på men ändå inte tänkt på. Och det att livet är så kort och så långt på samma gång. Det är kort. Så man måste ta vara på det. Livet är till för att levas. Lev det på det sättet du kan och vill.

Samtidigt är det ganska långt också. Mamma är 46. Hon kan bli dubbelt så gammal. Hon kanske bara har levt halva livet. Fatta. Hur lite har då inte jag levt?

Jag tänkte också på att om det nu är så långt, som jag då kan tycka, blir det inte väldigt tråkigt efter ett tag? Liksom, vad gör man när man är 60 och alla ens drömmar är uppfyllda? Är det då man sätter sig och grinar på bussen och pekar finger åt alla ungar som fortfarande har något att drömma om?
Men jag vet inte. Man får väl hitta något att drömma om. Eller så tar själen hand om det själv. Vi kanske inte kan sluta drömma hur mycket vi än försöker.

Jaa, djupa tankar så där. För att vara er möjligtvis.



Hahahahaha titta på mig. Jag försökte få en normal bild. Det gick inte. Jag såg bara störd och ful ut. Så jag försökte ta en bild där jag såg ut som en muslim. Gick inte heller. Så jag gav upp och stirrade in i kameran med en sjal på axlarna. Jaja.

Såhär ser det ut där jag sitter. Mitt andranamn är Organiserad.

Gud vad jag inte pallade blogga igår. Jag mådde inte speciellt bra, hade inte ätit annat än chips och godis och druckit massa Cola på 24 timmar. Och så var jag tvungen att jobba. Men det gjorde inget, fredagen var jättemysig. Tack för att ni kom hit :3

Min tunga är svullen, jag misstänker att det beror på allt salt. Apropå mat så ska mamma göra risgrynsgröt. Heaven! Jag älskar risgrynsgröt. Jag skulle nästan kunna leva på risgrynsgröt.

Jag kom att tänka på en sak idag som jag glömt bort. Jag har suttit och jobbat på en kort uppsats till engelskan och började fundera på vilka de största skillnaderna mellan en "vanlig" film och en dokumentärfilm var. Och efter massa länkar hit och dit så hamnade jag på en dokumentärdatabas eller nåt. Och då minns jag att när jag var 15 så var en av mina drömmar att bli en som gjorde dokumentärer. Jag är så fascinerad av hela grejen. Jag älskar att sitta och se på massa dokumentärer och lära mig nya grejer och se hur andra människor lever och har det.

Jag vet inte varför den drömmen dog riktigt. Jag minns att jag funderade på om jag skulle läsa media och sen gå radio/tv. Men jag tänkte typ att det var för osäkert. Nu ångrar jag mig inte direkt, men jag hade nog ändå gillat att åka runt i världen och filma och intervjua och sneaka in på ställen jag inte får vara på och fråga frågor och sånt. Nu låter det lite som journalist, men jag är mer intresserad av att lära mig och andra nya grejer. Inte "åh, någon bombade det här stället" utan mer "varför bombade någon det här stället?". Faaan, det hade varit så himla kul. Jaja. Det finns andra saker i livet som också är kul.

Jag kan inte sluta tänka på risgrynsgröt, så om ni ursäktar mig så ska jag hitta lite munorgasmbilder på risgrynsgröt. Hahahahaha, eww.



Bildlänk



Bildlänk