livetflyttarin

Kära influensa

Jag hatar dig!

Becka satt nyss och läste högt för mig ur tidningen, där det stod att influensan nått Uppsala. Man ba nähä. Det har jag inte alls märkt av. Grr.

Men det finns en del positiva saker med att vara sjuk ändå. I'll tell you.

1. Man får tydligen bättre immunförsvar av influensa. Fast jag vet inte om det är det smartaste sättet att bli friskare. Man kan ju lika gärna träna och äta rätt mat, kan man tycka.

2. Man slipper skolan. Det känns faktiskt rätt så fantastiskt, speciellt med tanke på att jag antagligen inte kommer kunna gå till skolan nästa vecka heller, om inte de sista dagarna. Jag har redan missat ett prov. Och det är faktiskt skönt.

3. Alla roliga saker man ser när man har feber.

4. Alla "smarta" saker man kommer på.

Jag har till exempel kommit fram till att jag ska vara nykterist fram till sommaren. Fråga inte varför, men det kändes så himla rätt när jag låg där och halvsov, och det känns fortfarande rätt. Så jag kör på det.

Dessutom kom jag på vad som händer när man dör. Okej, I admit, jag drömde om det. Men det var ganska fint, och jag hoppas nästan att det är så det går till. Så, mina damer och herrar, tillåt mig att presentera:

Sarahs teori om livet efter döden

När man dör så kommer man till ett ställe där tid inte existerar. Man går bara runt där, och gör ingenting. Det är meningen att man ska lämna stället och återfödas, men man kan också välja att stanna. Grejen är den att stället är lite som en väntplats på flygplatsen, ett ingemansland (fast det är jättevackert och det finns inga byggnader). När man kommer dit så minns man fortfarande allt som man varit med om i livet som varit. De man älskar är fortfarande kvar i livet och man saknar dem. Det man kan göra är alltså att vänta på att de ska komma dit så att man kan få träffa dem igen. Problemet är bara att det inte finns något att göra där. Det är tomt, öde och består bara av en park, typ.
Så, förr eller senare väljer de flesta att lämna stället och återfödas. Då raderas alla gamla minnen, alla relationer, rubbet. Men, minnena samlas ihop och sätts upp på himlen i form av en stjärna. Det är därför vi älskar att titta på stjärnorna, för att de innehåller information om oss själva, som vi aldrig kan nå men som finns där som en påminnelse om alla de som vi har älskat, men inte längre kommer ihåg.

Hahaha, jag svär! Drömmen såg verkligen ut så! Tyckte det var ganska fint faktiskt.

Nu ska jag sova eller surfa runt och göra ingenting. Godnatt på er.

Jag somnade runt halv tolv igår, tror jag. I alla fall så vaknade jag runt klockan ett idag efter att ha drömt massa feberdrömmar. Bland annat så drömde jag att jag var på något konfirmationsläger och var den som stod för underhållningen. Då bestämde jag mig för att klä ut mamma till Lady Gaga och låta henne sjunga. Helt random! Sen brann det överallt och hela tiden (febern, antar jag). Och dessutom sprang jag runt och letade efter min gamla hund som jag visste fanns någonstans. Jag hittade honom aldrig. Jag grät när jag vaknade, hehe.

Jag har tydligen influensa. Tjoho! Sist jag hade det var när jag var 14. Jag var sjuk i tre veckor... Okej, jag hoppas verkligen att jag inte behöver vara sjuk så länge. Men jag kommer inte till skolan imorgon och jag kommer inte jobba på lördag, så mycket vet jag.

För resten, de som har högre kroppstemperatur borde vara mer flummiga, har jag kommit fram till. Jag ser så många konstiga saker när jag har feber. Får man automatiskt högre kroppstemperatur när man har bra blodcirkulation? Måste jag ta reda på. För då borde man ju ha roligare. Hehe. Okej, det där är säkert helt stört. Men jag kan typ inte gå, allt är helt fel i proportion till hur jag ser det. Jag har tillbringat massa tid till att skratta åt mina tummar som ser jätteroliga ut. Jag antar att de ser ut som tummar gör, men då är tummar väldigt fula. Haha korvar!

Neee, jag har inte tagit tempen. Jag knarkar Ipren och går with the flow. Much much funnier.
Btw, den här texten är full av stavfel. Men jag vet att ni älskar mig ändå!