livetflyttarin

Kära influensa

Jag hatar dig!

Becka satt nyss och läste högt för mig ur tidningen, där det stod att influensan nått Uppsala. Man ba nähä. Det har jag inte alls märkt av. Grr.

Men det finns en del positiva saker med att vara sjuk ändå. I'll tell you.

1. Man får tydligen bättre immunförsvar av influensa. Fast jag vet inte om det är det smartaste sättet att bli friskare. Man kan ju lika gärna träna och äta rätt mat, kan man tycka.

2. Man slipper skolan. Det känns faktiskt rätt så fantastiskt, speciellt med tanke på att jag antagligen inte kommer kunna gå till skolan nästa vecka heller, om inte de sista dagarna. Jag har redan missat ett prov. Och det är faktiskt skönt.

3. Alla roliga saker man ser när man har feber.

4. Alla "smarta" saker man kommer på.

Jag har till exempel kommit fram till att jag ska vara nykterist fram till sommaren. Fråga inte varför, men det kändes så himla rätt när jag låg där och halvsov, och det känns fortfarande rätt. Så jag kör på det.

Dessutom kom jag på vad som händer när man dör. Okej, I admit, jag drömde om det. Men det var ganska fint, och jag hoppas nästan att det är så det går till. Så, mina damer och herrar, tillåt mig att presentera:

Sarahs teori om livet efter döden

När man dör så kommer man till ett ställe där tid inte existerar. Man går bara runt där, och gör ingenting. Det är meningen att man ska lämna stället och återfödas, men man kan också välja att stanna. Grejen är den att stället är lite som en väntplats på flygplatsen, ett ingemansland (fast det är jättevackert och det finns inga byggnader). När man kommer dit så minns man fortfarande allt som man varit med om i livet som varit. De man älskar är fortfarande kvar i livet och man saknar dem. Det man kan göra är alltså att vänta på att de ska komma dit så att man kan få träffa dem igen. Problemet är bara att det inte finns något att göra där. Det är tomt, öde och består bara av en park, typ.
Så, förr eller senare väljer de flesta att lämna stället och återfödas. Då raderas alla gamla minnen, alla relationer, rubbet. Men, minnena samlas ihop och sätts upp på himlen i form av en stjärna. Det är därför vi älskar att titta på stjärnorna, för att de innehåller information om oss själva, som vi aldrig kan nå men som finns där som en påminnelse om alla de som vi har älskat, men inte längre kommer ihåg.

Hahaha, jag svär! Drömmen såg verkligen ut så! Tyckte det var ganska fint faktiskt.

Nu ska jag sova eller surfa runt och göra ingenting. Godnatt på er.