grönt och brunt

Jag tog kanske årets sista sommarbilder/första höstbilder i förrigår. Här har ni dem.






De håller på och ska bygga något nära oss. Det är väldigt irriterande för de spränger där borta flera gånger om dagen. Då hör man världens siren, sen tystnad, sen BOOOM!!, sen siren igen. Sen luktar det krut ibland också när vinden blåser från det hållet. Och det ser fult ut. Jag ville ha kvar träden.




There's a white and multicoloured animal on your yard.

Jag älskar sommaren. Något jag älskar lika mycket är rena sängkläder. Det är så himla najs att lägga sig i sängen och allt luktar gott. Om någon undrar vad jag gör så är det alltså just det, jag luktar på mina sängkläder. Hej normal.

Jag och Rebecka var på stan idag och köpte presenter till Miriam. Jag köpte en tröja på das beloved Cubus. Eftersom jag är så jädra bra på att ta outfit-bilder så får ni ingen, hähä. Men den är blå och stor, en mysig, tunn slappartröja helt enkelt.

Jag har blivit kär i min hamster. Det är helt sjukt att det lilla krypet som en gång var helt galen och hatade allt och alla och bet folk i fingrarna nu vågar sitta i mitt knä. Hon försöker visserligen äta upp mina kläder, men det överlever jag.
Tjejen jag jobbar med blev lite impad av hur "många" djur vi har. Tss, stadsbor. Vi har två kaniner, en hamster, två sköldpaddor och fiskar. De borde åka några kilometer och besöka en bondgård. Då, mina vänner, kan man börja snacka om många djur!
Jag, Rebecka och Noomi tog ut Esmeralda på en promenad igår. Hon blev helt till sig och typ åt massa gräs. Sen när vi skulle tillbaka var hon så trött att vi var tvugna att bära henne. Sötiz.





Rebecka is a ghooooost.



Vit och fluffig sak. Folk glodde en hel del.




Noomi ville inte vara med på kort, men jag var tvungen att fota hennes byxor i alla fall. Give moi.





Vår grannar är lite galna. Det här är seriöst galna gatan. Ingenting för Solsidan direkt. Just nu står min belgiska mamma och gnäller med vår norske granne och vår armeniske granne om hur irriterande något är. Vet inte vad. Nu kom pappa med sin värmländska också. Nu fattas bara att grannarna från Eritrea kommer springande med sina trummor. Det gjorde de en gång för några år sen. Deras dotter skulle gifta sig, så vi vaknade av att femtio högljudda afrikaner spelade trummor och sjöng. Ganska mysigt faktiskt.

RSS 2.0