Just like a waving flag
K'NAAN – Wavin' Flag
Jag lyssnar på K'NAAN när jag egentligen borde sova. Men jag fick en idé, och nu kan jag inte släppa den. Klart jag tänkt på den förut, men den har alltid gett mig ångest. Det är först nu som jag insåg att jag inte bryr mig längre. Sååå. Shoot.
Jag vet inte vilka som läser min blogg. De flesta känner jag, en del inte. Jag vet inte hur bra jag känner er. Hur som helst så finns det ett problem, sörru. En del vet om det. Andra inte. Och vilket är inte det smartaste sättet att förklara mig själv om inte i ett blogginlägg (om jag nu pallar, jag skriver utan att veta om jag kommer skriva det jag egentligen tänker skriva men det var visst lite läskigt ändå trots allt, kanske, men ack så spännande)?
Så, kära vänner och ovänner. Jag tänkte att det kanske är på tiden att jag berättar att jag är bisexuell?
De flesta som är viktiga för mig vet. En del vet inte för att jag inte har pallat berätta. Jag insåg idag att jag inte längre bryr mig om reaktionerna. Det är såååå whatever. Såååå 2010. Hehe.
Jaa. Nu blir folk kanske sura för att jag inte tar det privat med dem. Sanningen är att det inte spelar roll, hur ni reagerar är ert problem. Ni skulle säkert reagera likadant om jag sa det eye-to-eye.
Coolt. Jag undrar om jag hinner publicera det här innan mamma går och lägger sig och stänger ner internet. Det vore synd annars, jag kanske ändrar åsikt imorgon. Men det känns fortfarande som om jag vill skriva saker. Något mer.
Helt plötsligt önskar jag att fler läste min blogg. Typ, hela min gamla skola. Vore lite kul. Vore inte alls dumt. Men det är det här med att släktingar ska läsa min blogg som är läskigt. Så jag kan inte länka på Facebook. Aja.
Gud vad sugen jag blev på mat nu. Jag har ätit så mycket onödig mat idag och varit konstant opepp på att äta men nu vill jag äta något. Typ, nötter. Nööööttteeeeeer. Ge mig.
Nu får jag en läskig föraning om att internet snart dör. Så jag publicerar. Ännu en gång, vi hörs/inte hörs.
Jag lyssnar på K'NAAN när jag egentligen borde sova. Men jag fick en idé, och nu kan jag inte släppa den. Klart jag tänkt på den förut, men den har alltid gett mig ångest. Det är först nu som jag insåg att jag inte bryr mig längre. Sååå. Shoot.
Jag vet inte vilka som läser min blogg. De flesta känner jag, en del inte. Jag vet inte hur bra jag känner er. Hur som helst så finns det ett problem, sörru. En del vet om det. Andra inte. Och vilket är inte det smartaste sättet att förklara mig själv om inte i ett blogginlägg (om jag nu pallar, jag skriver utan att veta om jag kommer skriva det jag egentligen tänker skriva men det var visst lite läskigt ändå trots allt, kanske, men ack så spännande)?
Så, kära vänner och ovänner. Jag tänkte att det kanske är på tiden att jag berättar att jag är bisexuell?
De flesta som är viktiga för mig vet. En del vet inte för att jag inte har pallat berätta. Jag insåg idag att jag inte längre bryr mig om reaktionerna. Det är såååå whatever. Såååå 2010. Hehe.
Jaa. Nu blir folk kanske sura för att jag inte tar det privat med dem. Sanningen är att det inte spelar roll, hur ni reagerar är ert problem. Ni skulle säkert reagera likadant om jag sa det eye-to-eye.
Coolt. Jag undrar om jag hinner publicera det här innan mamma går och lägger sig och stänger ner internet. Det vore synd annars, jag kanske ändrar åsikt imorgon. Men det känns fortfarande som om jag vill skriva saker. Något mer.
Helt plötsligt önskar jag att fler läste min blogg. Typ, hela min gamla skola. Vore lite kul. Vore inte alls dumt. Men det är det här med att släktingar ska läsa min blogg som är läskigt. Så jag kan inte länka på Facebook. Aja.
Gud vad sugen jag blev på mat nu. Jag har ätit så mycket onödig mat idag och varit konstant opepp på att äta men nu vill jag äta något. Typ, nötter. Nööööttteeeeeer. Ge mig.
Nu får jag en läskig föraning om att internet snart dör. Så jag publicerar. Ännu en gång, vi hörs/inte hörs.
Kommentarer
Postat av: Viktoria
Välkommen ut ur den så kallade garderoben! Haha ;D
Trackback
