Because is a dangerous word
Klockan är snart halv tio, mitt rum är städat och fint och adventsljusstaken står och lyser i fönstret. Det finns fortfarande snö på gräset och jag var ledig från skolan idag. Alla lektioner förutom en var inställda (den fick vi ledigt från) så idag har jag hunnit plugga lite (lite) och skrivit på den där himla storyn. Jag är uppe i 47000 ord nu! Är jag bäst eller vad?
Jag har precis läst igenom min syrras uppsats. Det är en uppsats spm heter "Mina nio skolår" och som ska handla om ens liv under den tiden, typ. Så intressant att läsa. Jag fattar inte att hon lät mig läsa den, det var så mycket däri som jag inte visste om men som helt plötsligt gick ihop när jag tänkte på hennes liv.
Och det fick mig att tänka på alla dagböcker jag skrivit, alla blogginlägg, alla brev. "The word will find me out; I speak therefore I am." Jag älskar att läsa gamla grejer jag skrivit. Ibland skäms jag ihjäl, ibland fattar jag ingenting av det jag skrivit, men jag lär mig så mycket och jag minns så mycket som jag glömt bort.
Ibland känns det även som att det jag skrivit är det enda beviset för mina minnen. Man ska väl inte behöva vända sig till gamla dagböcker som bevis för saker, det är tänkt att man ska minnas men ibland är jag rädd att jag ljuger för mig själv. Då visar mig det jag skrivit att det inte alls var på låtsas, och att om det var på låtsas så har det alltid varit det.
Nu känns det här som att det skulle kunna bli en svenskauppsats, så vi stannar där. Godnatt och sussa sött. :)
VA? ofta ni har snö, vi har bara regn och blåsoväder. Vilket är najs det också.
Jag tänker också på det där med att läsa sånt som man skrivit förr. Älskar att läsa mina gamla bloggar (dagböcker har aldrig riktigt funkat för mig i längden, eftersom att det är så jobbigt att skriva till hands ehehehe) för man inser att man förändrats så mkt, ibland till det sämre. Oftast dock, som du säger, så lär man sig mycket.
Den här kommentaren kanske var onödig, aja.
