livetflyttarin

Vaknade i natt av att ena benet krampade, precis som förra natten, samma tid, samma ben. Det gjorde att jag låg vaken och grät i en halvtimme, och när väl väckarklockan ringde sov jag min förtjänade skönhetssömn.  Halv nio kom mamma in och väckte mig, och tro det eller ej, en kvart senare satt jag på bussen. Det var länge sen jag kände mig så effektiv. Men jag fick ingen frukost, stackars mig. Jag fungerar inte utan att låta en stooooor gigantisk frukost vara det första som händer.

Bara för det tänker jag lägga upp massa frukostbilder så att jag kan få sukta ordentligt.