Håll käften och var glad nån gång!
Hej, nu ska jag klaga.
På riktigt alltså. För det är en sak jag inte förstår. Okej, det är många saker jag inte förstår. Men en sak, som jag VERKLIGEN inte förstår, är hur folk kan vara så otacksamma. Jag går nuts när folk gnäller över grejer som inte ens spelar roll. Okej att man gnäller ibland, men en del lever sina liv som otacksamma små bitchar.
Det gäller speciellt mina småsyskon. Jag blir så less på dem när mamma kommer hem efter att ha handlat och de skriker "MAMMAAAA, har du köpt nåt till MEEEEJ?!". Ibland har hon det, ibland inte. Och då suckar de, suckar jättehögt, och säger "Men ÅÅÅÅH, du köper AAAALDRIG nåt till meej!".
Då, då blir jag så himla ledsen. Jag önskar att de kunde hålla käften. Jag önskar att de kunde få följa med mig 10 år bakåt i tiden. Då köpte mamma inga himla leksaker till oss, hon gjorde dem för hand för att hon inte hade råd med några jävla leksaker för 199 spänn som de ändå inte leker med efter en vecka. Då sov vi gripandes på madrasser ett tag. Vi hade ingen bil. Folk skjutsade oss överallt eller så gick vi. Men vi hade mat och kläder och annat viktigt. Jag önskar att de kunde ha det lite fattigt för att sen kunna inse hur lyckosamma de är.
Jag tänkte på det idag när jag skulle köpa en present till Miriam. "Jag vill inte köpa en leksak till den där ungen, hon kommer inte bli nöjd ändå." Så jag köpte en klänning. Hon kommer inte lägga undan den och sluta använda den innan den blir för liten, för kläder behöver hon liksom alltid.
Och jag antar att jag behöver påminna mig själv ibland. Nu sitter jag här och bloggar på min egna dator. Jag har en hel byrå med kläder. Jag tycker oftast inte om kläderna, men jag har kläder och jag har råd att köpa fler och skulle göra det oftare om jag inte var så anti-shopping och anti-köpa-saker-bara-för-att-jag-vill. Jag har en mobil som jag köpt för mina egna pengar. Jag har en hamster. Jag har 12000 på ett konto som ska användas till att ta körkort. Jag kommer få massa extra inkomster nästa år som jag ska spara till resor och plugg. Jag ska åka på en festival i sommar. Jag har en underbar mamma. Hon är som hon är, sträng och misstänksam och lite osmart, men samtidigt klok och omtänksam och uppoffrande. Jag har syskon som jag hatar ibland, men jag älskar dem ändå. Jag har vänner som jag inte alltid litar på, som jag ibland stör mig på och som är väldigt olika mig. Men de finns där om jag behöver dem, de formar mig till den jag är, får mig att fundera, får mig att anpassa mig och gör mig till en bättre människa. De kan få mig att skratta, de kan få mig att glömma det som är jobbigt och de får mig att göra knäppa saker.
Jag går i skolan och får lära mig viktiga saker. Haha, det är det enda jag uppskattar med skolan.... Jag är så totalt anti att man ska få betyg som låter en få läsa vidare till vissa grejer som låter en få vissa jobb beroende på om man lärde sig det som skolan tycker att man ska lära sig. Men det är så världen ser ut och jag är i alla fall tacksam för att jag får det gratis.
Jag har allt jag behöver.
Men ändå gnäller jag inombords när det står "300.00" på lönebeskedet.
På riktigt alltså. För det är en sak jag inte förstår. Okej, det är många saker jag inte förstår. Men en sak, som jag VERKLIGEN inte förstår, är hur folk kan vara så otacksamma. Jag går nuts när folk gnäller över grejer som inte ens spelar roll. Okej att man gnäller ibland, men en del lever sina liv som otacksamma små bitchar.
Det gäller speciellt mina småsyskon. Jag blir så less på dem när mamma kommer hem efter att ha handlat och de skriker "MAMMAAAA, har du köpt nåt till MEEEEJ?!". Ibland har hon det, ibland inte. Och då suckar de, suckar jättehögt, och säger "Men ÅÅÅÅH, du köper AAAALDRIG nåt till meej!".
Då, då blir jag så himla ledsen. Jag önskar att de kunde hålla käften. Jag önskar att de kunde få följa med mig 10 år bakåt i tiden. Då köpte mamma inga himla leksaker till oss, hon gjorde dem för hand för att hon inte hade råd med några jävla leksaker för 199 spänn som de ändå inte leker med efter en vecka. Då sov vi gripandes på madrasser ett tag. Vi hade ingen bil. Folk skjutsade oss överallt eller så gick vi. Men vi hade mat och kläder och annat viktigt. Jag önskar att de kunde ha det lite fattigt för att sen kunna inse hur lyckosamma de är.
Jag tänkte på det idag när jag skulle köpa en present till Miriam. "Jag vill inte köpa en leksak till den där ungen, hon kommer inte bli nöjd ändå." Så jag köpte en klänning. Hon kommer inte lägga undan den och sluta använda den innan den blir för liten, för kläder behöver hon liksom alltid.
Och jag antar att jag behöver påminna mig själv ibland. Nu sitter jag här och bloggar på min egna dator. Jag har en hel byrå med kläder. Jag tycker oftast inte om kläderna, men jag har kläder och jag har råd att köpa fler och skulle göra det oftare om jag inte var så anti-shopping och anti-köpa-saker-bara-för-att-jag-vill. Jag har en mobil som jag köpt för mina egna pengar. Jag har en hamster. Jag har 12000 på ett konto som ska användas till att ta körkort. Jag kommer få massa extra inkomster nästa år som jag ska spara till resor och plugg. Jag ska åka på en festival i sommar. Jag har en underbar mamma. Hon är som hon är, sträng och misstänksam och lite osmart, men samtidigt klok och omtänksam och uppoffrande. Jag har syskon som jag hatar ibland, men jag älskar dem ändå. Jag har vänner som jag inte alltid litar på, som jag ibland stör mig på och som är väldigt olika mig. Men de finns där om jag behöver dem, de formar mig till den jag är, får mig att fundera, får mig att anpassa mig och gör mig till en bättre människa. De kan få mig att skratta, de kan få mig att glömma det som är jobbigt och de får mig att göra knäppa saker.
Jag går i skolan och får lära mig viktiga saker. Haha, det är det enda jag uppskattar med skolan.... Jag är så totalt anti att man ska få betyg som låter en få läsa vidare till vissa grejer som låter en få vissa jobb beroende på om man lärde sig det som skolan tycker att man ska lära sig. Men det är så världen ser ut och jag är i alla fall tacksam för att jag får det gratis.
Jag har allt jag behöver.
Men ändå gnäller jag inombords när det står "300.00" på lönebeskedet.
Okej, nu stänger jag in mig själv igen. Trevligt att träffas! xD
Kommentarer
Trackback
