livetflyttarin

Nu ska ni få ett riktigt surt inlägg. Är ni sugna? Nä, det är ni inte. Men eftersom ni har möjligheten att kryssa bort det här nu när ni vet vad som ska hända så skiter jag fullständigt i vad nu tycker. Period.

Människor. Är. Så. Komplicerade. Och jag antar att det kanske är jag som är komplicerad eftersom jag inte fattar nåt, men jag vill inte tänka så. Det gör mig så himla deprimerad. Men så är det nog ändå. Jag skyller på andra - gesh. -.-

Jag HATAR när människor gör saker "bara för att vara snälla". Få saker gör mig så förbannad. Jag vill att folk ska göra det de vill annars kan de dra all världens väg. Jag bryr mig inte. Men sen när folk försöker vara snälla så måste de alltid ljuga ihop att de faktiskt vill göra det de gör, fast jag ser så himla klart och tydligt att de inte vill. Åh vad jag hatar det.
Som nyss, jag var sur för att jag missade en serie igår. Så jag frågade mamma om vi kunde se Shutter Island ikväll, och hon typ nickade lite tveksamt och sa "men jag gör det inte för att du är sur, jag gör det för att jag är snäll". Jag ba WTF DET ÄR EXAKT SAMMA SAK.
Kan inte människor fatta att jag inte blir glad av att de är snälla? Jag bara avskyr det. Jag vill hellre att de säger "nej, du är den drygaste människan jag känner, så du kan titta på film för dig själv i ditt rum så slipper jag dig för jag vill hellre vika tvätt". Det gör mig sur det med, men inte alls lika sur. För då vet jag att problemet är att jag är sur. Då får jag hitta på något som gör att jag inte blir så sur. Sen har man inget problem längre. Easily solved.

Haha, hänger ni med? Jag blev gladare nu när jag fick snacka skit.

Fast i vanliga fall så hatar jag det också. Skitsnack. Ju äldre jag blir desto tråkigare är det. Skvaller är kul ibland, men inte för evigt. Pessimistiska ord måste jag lära mig att leva med, känner jag, för jag känner ingen som är genuint positiv förutom mina systrar och några få andra. Okej, det var några stycken, hehe. Men de flesta svenska medborgare har ett grått regnmoln över sina huvuden och glömmer paraplyet hemma, och sen när de stiger in genom dörren så skakar de på hela kroppen som en blöt hund och blöter ner alla andra. HAHA, älskar mina liknelser.

Och sen tänker jag på massa annat som jag inte ska skriva ner för då kommer 99,999% av mina läsare (DE ÄR SÅ HIMLA MÅNGA AAAAAH) ha tagit åt sig. Ack så bittert.

Jag känner att jag inte kan ta mig själv så seriöst när jag är arg, haha. För nu är jag rätt glad igen. Eller jag vet inte, jag skrattar mest för att jag tycker att jag är rolig. Normal tjej hej. Men jag brukar inte vara arg, bara småsur eller irriterad eller ledsen.
Jag kom på för ett tag sen att det är himla skönt att vara arg. Alltså sådär riktigt arg, när man vet varför man är arg. Inte när 100 småsaker tillsammans gör en arg, då vet man inte vad man ska reagera mot. Men när man är arg och vet varför, då känner i alla fall jag mig helt fantastisk. Till och med lite glad ibland. Riktigt skumt när jag tänker efter.

Jaha, vad gjorde jag idag då? Jag hade engelska på morgonen, verkar kul. Alla sa att det känns som Engelska B. Jag vet inte, jag tycker det verkar kul. (Engelska B var inte speciellt kul.) Kanske för att jag fick en bok att läsa. Jag har inte läst en ny bok under hela sommaren. Alltså det är faktiskt riktigt dåligt av mig. Jag brukar alltid läsa åtminstone två böcker, men nu läste jag ingen, jag läste bara om en jag redan läst. Inte okej. 20 piskrapp till mig.

Jag skulle ha Drama sen, men det var inställt. Så jag drog till stan och köpte underkläder istället.
Det är konstigt för resten, varför är alla underkläder så himla fula? Alla trosor har antingen spets (fulaste jag vet), är genomskinliga (I don't get the point, vill man visa något kan man väl lika gärna ta av sig dem. Om det nu inte är jättevarmt ute och man vill svalka sig eller nåt sånt. Känns ändå som att det finns enklare knep då.) eller så är de gjorda av tant-siden och är jättesladdriga.
Jag gick till Lindex. Lindex, där har jag inte varit på typ två år. Men där har de i alla fall riktiga trosor. Problembranch. Men ännu en gång, det kanske är jag som är problematisk här och är så kräsen.

När jag kom hem såg jag Ellen DeGeneres show, och insåg att jag hunnit vara i skolan och shoppa innan hennes program, medan jag under hela lovet knappt hunnit äta frukost. Lite jobbigt att tänka på.

Sen vet jag inte vad jag gjorde. Jo, jag vek reklam och lyssnade på musik. Sen gick jag en promenad. Sen kom jag hem och åt. Sen började jag skriva på det här och har gjort det ett bra tag. Sen stämde jag Noomis gitarr. Den var helt knäpp och en sträng trodde jag skulle gå sönder för jag var tvungen att vrida upp den så hårt.

Nu ska jag skriva ett till blogginlägg fast med bilder. Jag känner inte att jag kan lägga upp massa bilder nu, det har gått för långt. Berget är bestiget, bron har gått sönder, Sarah är flummig och känner att det var bra att skriva arga saker på bloggen, för nu är hon glad igen. Ganska. Så, vi ses snart igen. Hej svejs.