Ena stunden, andra, tredje, tystnad.

Jag har sett en dokumentär om 22/7-massakern i Norge. Det var jättehemskt och jag satt och grät. Inombords i alla fall.
Jag älskar norrmännens inställning till livet. "Om en människa kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans." Det är så sant, jag vill ge världens varmaste kram till flickan som sa det.
Jag önskar att jag kunde vara en bättre människa. Sånt här får mig att tänka. Jag vet inte hur jag skulle vara bättre, jag har ingen aning, men man känner sig så otillräcklig. Som att man borde göra mer men inte har någon aning om vad.

Aja. Nog om detta. Funderar på att gå och lägga mig tidigt (hahaha yeah right). Eeeeeh. Vet inte. Hej hej. Fy vad sugen jag belv på potatisgratäng helt plötsligt. Jag tänkte säga "hej hej potatisgr..[is]" men det blev potatisgratäng i min hjärna. Ååååh. Crave.

Inte potatisgratäng. Sallad. På tallriken alltså. Och jag hehehehehe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn (eller någon annans)
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Blogg:

Berätta vad du har på hjärtat! :D

Trackback
RSS 2.0