Das hoppsankjuuul in das lingonskuuuug
Klockan är kvart över nio och jag vill bara sova. Helst i några dagar eller veckor. Men åtta timmar går också bra.
Rebecka, den skitungen, åker till Paris natten till fredag. Avis eller vaaad? Men nästa år, då. Dåååå ni. Jag hoppas för allt i världen att jag kommer till Frankrike på något sätt, spelar ingen roll hur. Eller ja, kidnappning vore inte så kul. Men annars så.
Slutade klockan tio idag. Daniel var sjuk och alla hans lektioner var inställda. Så allt jag gjorde i skolan var att jobba med fotouppgiften, ni vet den där intervjun. Det gick faktiskt skitbra igår! Dan var jättesnäll, gav oss äpplen och en bok. Skällde på oss för att vi fotade i JPEG. Berättade om hur kunglig vår fotolärare är och att om han plötsligt är borta en vecka så är han på älgjakt. Tack, då vet vi! Haha.
Nej men sen åkte jag till stan och köpte jättekonstiga värktabletter. Har aldrig sett såna förut. Det var ibuprofen, eller vad det nu heter, men förpackningen var typ ljusblå med vita prickar (eller tvärtom) och det stod något annat än ipren. De var typ 10 kronor billigare än ipren, så jag tänkte varför inte. Ska testa dem när det behövs och se om de funkar.
Apropå medicin så är imorgon sista gången jag tar Rinexin. Finallyyyyy. Jag hatar skiten, de är så svåra att svälja. Mitt öra är typ bra, tror jag. Jag har inte märkt av att det gör konstiga saker på tre dagar, så jag antar att det är bra igen.
Haha, ojdå. När jag läste om det på Wikipedia kom jag ihåg att man inte ska inta koffein medan man använder det. När farmor och Knut var här drack jag hur mycket Cola och Fanta som helst. Det är tydligen jättefarligt.
"Fenylpropanolamin interagerar med koffein och ökar sannolikt dess effekt. Kombinationen bör tas med försiktighet då fall av akut mani och psykos har observerats."
Men förklara varför det har varit bra sen dess? FÖRKLARA DET VA.
Jag har inte haft några biverkningar i alla fall, förutom torrhetskänsla i munnen. Nervositet vet jag inte. Jag är väl alltid nervös liksom. Tror inte det varit värre.
Aa, medan vi ändå håller på och babblar och folk dör av tristess och får spysjuka och får craves efter ekonomisidorna i DN så kan jag ju berätta att jag typ tappat motivationen i skolan. Inte helt, men det är sämre än i början, vilket kanske inte är så konstigt. Det är Svenska B och Drama som förstör. Svenskan är kul men jag ligger efter där, och Drama passar inte mig riktigt. Jag gillar det egentligen, men hatar hur det går till. Hatar att skämma ut mig. Hatar att fundera på om jag beter mig konstigt. Hatar att fundera på om människor gillar mig eller inte ~~~~ ja men det är mitt liv lite grann.
Haha, jag är ett psyko, men jag kan inte bestämma mig för om jag ska vara ledsen för att jag inte passar in nånstans eller om jag ska vara ledsen för att folk tycker om mig så att jag måste göra dem besvikna genom att vara knäpp. Eller tvärtom, om jag ska vara glad för att jag är knäpp eller för att folk tycker om mig. Jobbigt läge ju. JÖÖÖ.
Bradost är en kille som bor i Syrien som jag lärt känna. Och det är så intressant att snacka med honom. Vi har lite samma hjärna. Och samma musiksmak, fy sjutton vad läskigt. Jag tror fortfarande att han har sneakat på min profil, vad han än säger. Först säger han "gillar du Bryan Adams?", sen "James Blunt då?" och sen "men okej, Daughtry?". Fett läskigt. Och han har fått mig att inse att Julio Iglesias (jamen ni vet, smörsångaren Enriques farsa) är en bra sångare. Inte min favoritmusik, men det är mysigt att lyssna på när man ska sova.
Men det är inte därför det är intressant, det är för att jag får en bättre inblick i vad som händer i Syrien. Och folk dör fan varje dag utan att västvärlden gör något åt det. Det är så hemskt. Vi bryr oss ju inte. Det gör oss detsamma att 225 barn mellan 0 och 12 år har dött under revolutionen. Och att åtta människor dog idag.
Men innan ni blir för deprimerade så ska jag säga godnatt. Jag tänker sova. Här får ni en fin låt så ni slipper mardrömmar.
iPhone app suger
13.45
Ahmajgaaaaad, det finns en app för bloggen! Nu kan jag blogga på tråkig lektioner! För jag har verkligen ingen tid annars. För mycket viktigt i mitt liv liksom.
Saker som hänt sen förra veckan:
- Klassen ska till Turkiet i mars. Det är helt himla awesome och jag kommer vara så himla glaaaaad! Jag hoppas bara att det går bra att flyga med tanke på mitt bajsöra. Det är fortfarande inte bra, men lite bättre.
- Totti har dött. Hon lade sig ner i ett hörn, vägrade äta eller dricka och dog igår natt. Jag begravde henne i skogen igår. Känns jättekonstigt, men jag är inte ledsen direkt. Lite synd bara.
- Farmor och Knut hälsade på oss i söndags. Jag hade verkligen saknat dem.
- Emelie besökte oss i skolab igår :) Vi ska antagligen ut på fredag! Ska bli kuuul :D
Sen kommer jag inte på nåt mer som kan skrivas här. Men det är lugnt ;)
Nu har jag slutat, efter en astråkig lektion i naturkunskap. Jag funderar seriöst på att få IG i skiten. SÅ HIMLA TRÅKIGT! Och läraren kan inte snacka, jag fattar inte vad hon säger. Klockan fyra ska jag och Viggo träffa en fotograf som heter Dan Pettersson, fota och intervjua. Jag är jättenervööös :S Men vi får ta och få det gjort bara, det får bli som det blir.
Okej, den här appen suger. Vägrar publicera grejer. Joråsåatteee.
Calleth You, Cometh I
Those days
Marilyn Monroe
Men seriöst, vad gjorde människan?!
Gamla kulturnattsbilder
I'm walking on sunshine, WOOOAAAH
- Jag har ett elakt öra. Ska till läkaren på onsdag och vill gärna veta vad felet är nu. Och jag vill inte ha nässpray igen. Det är kul när man använder det men är inte sugen på abstinenshuvudvärken.
- Jag har fotat de foton jag ska fota till fotot. Ge mig en klapp på ryggen.
- Jag är fortfarande inte skoltrött och det är så häftigt att jag känner för att applådera mig själv en aning.
- Jag har ingen aning om vad jag ska skriva mer. Jag var glad idag. Jag är glad. Jag är oftast glad nu för tiden. Då bli jag glad. GGGGGGlaaaaaaaaaaaaaader.
Kulturnatten
Önskar verkligen att jag hade haft en kamera med mig, men jag har ju ingen och det kändes inte tryggt att ta med min syrras. Såatteeeee.
Haha jo vänta, jag tog visst ett kort. Det var vid Domkyrkan, massa tända ljus. Viggo var röksugen.
Undrar lite vad jag ska skriva om. Haha, jo, jag älskar när jag försöker vara poetisk när jag är full. Eller ja, jag försöker inte, men jag sitter och tänker och plötsligt kommer en mening upp i huvudet och jag ba "SHIT VAD BRA, MÅSTE SKRIVA NER DEN", och när man kollar på den dagen efter så ba "eeeeh....skitbra Sarah, skitbra....not."
Det här skrev jag igår någon gång: "Med ellipsar kring en lavendeldal, soltösen."
Jaaaaha. VAH?
Tack Viggo, för resten, för att du berättade dina åsikter om saker. xD Jag började tro att jag var lite sjuk i huvet. Nu fattar du säkert ingenting hahaha. Aja. Vi taaaaar det sen.
Gracias kaladalah. Det där kändes bara kul att säga. Nu ska jag tumblra. Adjöss.
ELEKTROPOP
Just like a waving flag
Jag lyssnar på K'NAAN när jag egentligen borde sova. Men jag fick en idé, och nu kan jag inte släppa den. Klart jag tänkt på den förut, men den har alltid gett mig ångest. Det är först nu som jag insåg att jag inte bryr mig längre. Sååå. Shoot.
Jag vet inte vilka som läser min blogg. De flesta känner jag, en del inte. Jag vet inte hur bra jag känner er. Hur som helst så finns det ett problem, sörru. En del vet om det. Andra inte. Och vilket är inte det smartaste sättet att förklara mig själv om inte i ett blogginlägg (om jag nu pallar, jag skriver utan att veta om jag kommer skriva det jag egentligen tänker skriva men det var visst lite läskigt ändå trots allt, kanske, men ack så spännande)?
Så, kära vänner och ovänner. Jag tänkte att det kanske är på tiden att jag berättar att jag är bisexuell?
De flesta som är viktiga för mig vet. En del vet inte för att jag inte har pallat berätta. Jag insåg idag att jag inte längre bryr mig om reaktionerna. Det är såååå whatever. Såååå 2010. Hehe.
Jaa. Nu blir folk kanske sura för att jag inte tar det privat med dem. Sanningen är att det inte spelar roll, hur ni reagerar är ert problem. Ni skulle säkert reagera likadant om jag sa det eye-to-eye.
Coolt. Jag undrar om jag hinner publicera det här innan mamma går och lägger sig och stänger ner internet. Det vore synd annars, jag kanske ändrar åsikt imorgon. Men det känns fortfarande som om jag vill skriva saker. Något mer.
Helt plötsligt önskar jag att fler läste min blogg. Typ, hela min gamla skola. Vore lite kul. Vore inte alls dumt. Men det är det här med att släktingar ska läsa min blogg som är läskigt. Så jag kan inte länka på Facebook. Aja.
Gud vad sugen jag blev på mat nu. Jag har ätit så mycket onödig mat idag och varit konstant opepp på att äta men nu vill jag äta något. Typ, nötter. Nööööttteeeeeer. Ge mig.
Nu får jag en läskig föraning om att internet snart dör. Så jag publicerar. Ännu en gång, vi hörs/inte hörs.
Vart jag mig i världen vänder
Jag vet inte om jag ska fortsätta, jag bryr mig helt ärligt inte. Jag kan ju skriva bara för att men det känns så löjligt på något sätt. För jag har inget att skriva om :P
Jag har lyssnat på musik idag. Jag har ätit tomatsoppa. Jag har sett på Idol, jag tycker inte om de nya jurymedlemmarna, alls. Jag har lyssnat på gamla radioklipp från P1. Jag sov till klockan 11. Jag joggade. Jag läste. Jag skrev ett brev på franska.
Jaha. Världen bryr sig verkligen om jag åt tomatsoppa eller inte. Världen vill veta när jag vaknade. Verkligen.
Den här har spelats en hel del på senaste tiden. Jag älskar den, jag blir typ helt tom på insidan när jag hör den, fast på ett positivt sätt. Om det nu går. Men videon är fan läskig. Jag kommer drömma mardrömmar om de där...grejerna.
Vi hörs kanske inte igen. Vi får väl se.